STA:s historia

Södertälje Teateramatörers historia är omfattande. Du får här läsa om Maj-Britt Ahlins minnen från 1960-1970 samt Lasse Ahlins och Hans Qviströms berättelse under senare delen av STA:s händelserika historia.

STARTEN

Efter några år i studiecirkelns ram var det en grupp av s k teatersjälar som fann att det nu måste till en organisation. En förening som kunde arbeta med en klar målsättning och bland annat föra ut teater i föreningar och skolor, bilda samtalsgrupper, ta upp angelägna ämnen samt ge egna föreställningar och produktioner. Viktigt var också att ge människor med intresse för teater en möjlighet att arbeta med och för teater på sin fritid.

Teater är en flyktig konstart, som ändå ska lämna bestående upplevelser efter sig och ordet sägs nu och kanske aldrig tas tillbaka.
De eldsjälar, ca 15 personer, som startade i Södertälje Teateramatörer i augusti 1960 var bland annat: Maj-Britt Ahlin, Karl-Elow Ahlin, Gunnie Vänerman, Rune Peterson och konstnären Stig Thiderman, vilken även gjorde dekor till några av våra föreställningar. Starten började med mycket knappa förutsättningar, men med den gemensamma målsättningen att upplysa om amatörteatern som en form för god teater samt ge kurser, besöka teaterföreställningar, ha sagostunder och lekteater m.m., fungera som en gruppteater här i staden.

TEATERFORUM
Det första riksförbundet för amatörteater, TEATERFORUM, bildades 1964 i Södertälje. En samlande organisation behövdes för att få fram pjäser, framföra målsättningen för stadsmakterna, få anslag och framförallt att få ERKÄNNANDE av Amatörteatern.

KAMPEN FÖR EN SCEN

Eftersom vi saknade fast scen ända till långt in på 1980-talet var samlingspunkten förlagd till olika ställen. Ofta repeterades stora delar av uppsättningar hemma hos Maj-Britt Ahlins på Strindbergsvägen. Det kunde vara nog så problematiskt ibland och det hände att en och annan stol gick sönder när repetitionerna blev för intensiva.
Kravet från åskådarna var att en scen borde innehålla ridå, strålkastare, ramp och fond, men här bröt vi betänkligt. Vi gick helt enkelt in i skolor och gjorde så kallad rumsteater. Ibland hände det också att vi spelade på uppstaplade matsalsbord på sjukhuset.

VIKSÄNGEN

En tid höll vi till en i en skolokal i Vikingen och då gällde det att snabbt arrangera ridå och ljus samt placera ut stolar så att publiken kunde se över varandras axlar mot spelplatsen.
Vi begärde ett anslag på 600kr från fritidsstyrelsen för att utrusta en amatörteaterscen i denna skollokal. STA fick bidrag för att konstruera av bilstrålkastare och gamla mjölkflaskor av plåt efter en ritning från Fagersta amatörteatergrupp. Denna strålkastare fungerade mycket bra och priset var 50kr per styck inklusive lampa.

DALGATAN 6B

Efter mycket om och men fick vi 1968 vår första stationära scen i en källarlokal på Dalgatan 6B. En arkitekt av den äldre skolan skulle måla scenen. Han målade den nedre delen svart och den övre delen blev vit. Det kändes som en likkista. Målningen fick göras om. Vad som var ovanligt med denna lilla teater var att det rymdes tre loger i anslutning till scenen. Verksamheten i lokalen blev inte långvarig, utan den behövdes till annan verksamhet i kommunen, varför ensemblen fick flytta till en lokal på Torekällberget.

OLIKA SÄTT ATT ARBETA MED TEATER
Vanligtvis jobbade amatörteatergrupperna i landet med en kärntrupp som bestod av samma människor hela tiden och de ifrågasatte, hur vi i Södertälje teateramatörer kunde ta med unga tillsammans med vuxna i så kallade ”blandgrupper”. Då kunde det väl inte bli någon bra teater hävdade man. Vi tyckte däremot att det behövdes för att teatern skulle få ny kraft och kunna utvecklas.

Ungdomsgrupperna har stora möjligheter att sia om kommande teaterbehov genom sina vilda upptåg och uttryck, dels i egna dramatiska produktioner och dels genom att tolka andras pjäser. En sagostund kunde ge den gamla sagan om Askungen en helt ny samhällssyn med en grupp barn som får fantisera och klä ut sig.

NYA FOLKETS HUS
Det var en solens dag för teatern när nya Folkets Hus kom till. Där fanns det en bra scen och det blev lättare att få hit professionella grupper och STA hade i stort sett obegränade möjligheter att få repetera och spela föreställningar. Den första uppsättningen var ”Huset” av Werner Aspenström. P grund av ökad verksamhet på Estrad(som scenen på Folkets Hus heter) krympte våra möjligheter att få vara där. Det gavs endast några få tillfällen inför varje föreställning och längtan efter en egen scen blev allt starkare.
Det blev dock en del föreställningar på Estrad, exempelvis ”Hjälten på den gröna ön” som också visades i skol-TV som ett exempel på hur man kunde arbeta med amatörteater. ”Lysistrate”, som handlar om när kvinnorna i det antika Grekland kärleksstrejkar för att få fred i landet, spelades mycket lämpligt under det internationella kvinnoåret. H.C Andersens sagor var en uppskattad familjeföreställning, som även spelades på julgransplundringar och andra fester.

OKTOBER KOMMER

Kommunen tyckte att vi skulle ta hit en professionell grupp, en idé som byggde på en kulturutredning från slutet av 50-talet och början på 60-talet – 1978 kom musikteatergruppen oktober hit.
I samband med att oktober kom till Södertälje började man ställa frågor om hur amatörteatern skulle utvecklas.
STA´s uppfattning var att man skulle vara fristående från proffsgruppen och att man kunde samverka, men att det även då skulle ske på amatörteaterns villkor, så att det inte blev så att yrkesteatern tog över ansvaret för amatörteatern. Båda teaterformerna ska få chansen att utvecklas var och en utifrån sina förutsättningar.
Det var många heta frågor kring detta och STA hade stöd både från publiken och föreningslivet.

Vi har haft en del samverkan i olika produktioner och STA är en naturlig länk till det professionella teatern och som hjälper till att skapa en medveten teater och ett aktivt kulturliv. Marernplan har blivit något av en teaterplan i och med STA:S Sagalokal och Oktobers Castor-lokal.

GAMLA FLICKSKOLAN

Vi fick tillgång till Gamla Flickskolan nån gång under 1976. Där kunde vi träffas och repetera våra föreställningar i lugn och ro. Med tiden kunde vi utvidga vår verksamhet där och så småningom förfogade vi över hela övervåningen i denna byggnad.

SKOLTEATERFESTIVAL

Det jag hör -det glömmer jag
Det jag ser-det kommer jag ihåg
Men det jag gör- det förstår jag.

Detta gamla kinesiska ordspråk har använts som en slogan för Skolteaterfestivalen. Det hela började med att några STA-ungdomar hösten 1980 satt och pratade om teater i skolan och vad de sett där. De försökte bräcka av varandra med att ha sett den bästa föreställningen och till slut kom de överens om att det bästa vore att föra samman grupperna så att alla fick se pjäserna. Det skulle inte bli en tävling utan alla medverkande skulle få diplom.
Så blev det så att skolklasser fick anmäla sig och spela upp sina pjäser under en helg, först i Hörsalen i LUNA och på senare år på vår egen teater Sagateatern.

Skolteaterfestivalerna började 1981 och det har sedan dess varit en festival varje år i olika former. Det är nästan enbart ungdomar mellan 10-15 år som har arrangerat och organiserat festivalerna, något som gjort att de fått en speciell karaktär.
Målsättningen med Skolteaterfestivalen har bland annat varit att stimulera till mer teater i skolorna och ge tips hur man kan använda teater i undervisningen.
Vi tycker också att den teater som visas i skolorna bör visas för elever och lärare i andra skolor samt för allmänheten.
Skolteaterfestivalerna har hjälpt till att skapa ett intresse hos barn och ungdom att hålla på med amatörteater och det har ständigt funnits ett behov av teaterledare. Vi har också utbildat ledare hela tiden och flera barnteatergrupper har varit verksamma på olika platser.
Ibland har festivalerna också innehållit andra program och aktiviteter som kurser för de medverkande eleverna i sminkning, regi, pantomim och dockteater. För lärarna har det ordnats seminarium och ett år en studiedag på temat -Teater som läromedel.
Lars Ahlin åkte 1982 till Nordirland för att försöka få någon skolteatergrupp därifrån att komma till vår festival och spela på sitt språk. Med ekonomisk hjälp från Rädda Barnen kunde en grupp skolbarn från Belfast komma till Södertälje för att spela för mellanstadiet. Klasserna fick ett manus av sagan före föreställningen, så att de kunde följa med i handlingen. På så sätt förenades nytta med nöje. Skolteaterfestivalen arrangerades varje år mellan 1981-2004.

SAGATEATERN

I december 1982 fick vi information om att Saga-biografen stod tom och att den var svår att hyra ut. Vi bestämde träff med advokat C.A.F. Widstarnd som företrädde värden och han berättade att det fanns flera intressenter som ville hyra biografen. Några ville göra den till danslokal andra till restaurang eller lagerlokal.
Advokaten visade dock intresse för att vi skulle få bedriva vår verksamhet i den gamla biografen om vi kunde bestämma oss före den 10 januari 1983. Vi tog genast kontakt med Kulutrförvaltningen som var positiv och lovade att undersöka möjligheterna att ge oss hyresbidrag.
En SAGA-grupp bildades inom STA som bland annat frågade medlemmarna om hur stort intresset var för att få Saga. Alla var givetvis entusiastiska och hade idéer och drömmar om SAGA. Den 10 januari hade vi ännu inte fått något definitivt ja från kulturförvaltningen. Advokaten gav oss en ny tidsfrist till den 25 januari, dagen före kulturnämnden första sammanträde det året. Vi bestämde mötet med kulutrchefen där vi presenterade föreningen och talade om våra framtidsplaner. Han lyssnade och gav oss små förhoppningar om att kunna hjälpa till.
Andra på kulturförvaltningen stödde oss också och gav oss råd när det gällde Sagaprojektet. Vårt ärende togs inte upp på nämndens första möte, så fick förlängd betänketid till den 22 februari, då nämnden skulle ha sitt nästa möte. Den februaridagen blev lång och det var först vid halv tolvtiden på kvällen som vi fick besked om att allt hade gått bra.
STA hade fått en EGEN TEATER.

Nu var det väl bara att börja bygga, trodde vi. Nej då, det krävdes förstås byggnadslov först. Nu satte den stora cirkusen igång och först efter 36 telefonsamtal, 15 besök på olika förvaltningar och avdelningar och efter det att ritningarna hade gjorts om fyra gånger, fick vi äntligen byggnadslov onsdagen den 3 maj 1983.
Efter den dagen lade väldigt många ner största delen av sin fritid på att göra SAGA till vår teater. Vid invigningen fick alla som arbetat med teatern en liten bit av den gamla inredningen som minne. År 1989 byggdes scenen på Saga om, så att den blev rymligare och lägre. Efter 33 år och många fantastiska föreställningar och gästspel så ville hyresvärden inte ha en teaterverksamhet i huset längre. När STA gjort vad vi kunde för att få vara kvar så stod det klart att Södertälje äldsta publika lokal inte skulle vara det längre. Den 30 september 2016 lämnade vi igen nycklarna och gick vidare. Sökandet efter en egen scen tar sin början…

SOMMARTEATER

1996 hade vi premiär på vår första stora utomhusföreställning ”Telgehus”. En satsning som skulle visa sig vara rätt. Det var en samspelt kärna i STA som planerade i 2 år innan den såg dagens ljus. Författare engagerades, scenografer och regissörer samt producenter m.fl. Det var en föreställning med både proffs och amatörer och ett av huvudsyftet var att lära Södertäljebon om sin egna historia. Det hann bli sju stycken sommarteatrar innan vi var tvugna att sluta. Under alla år så var vädergudarna mer eller mindre resonabla med oss men 2003 fick vi ställa in inte mindre än sju föreställningar pga regn. Detta klarade inte vår ekonomi av och föreningen höll på att bli utblottad. Vi klarade oss och fick under de närmsta åren verkligen vända på slantarna. 2008 spelades återigen sommarteater i Södertälje. Denna gång tog vi oss an en nydramatisering av Oliver Twist som döptes till ”Historien om Oliver”. Efter det har STA gjort mindre pjäser. 2011-2012 spelade vi flera ”Strindbergare” på Saltskog Gård.

 

 

Ett smarrigt litet bildspel

  • Sandra Karlung Gustav Gällsing

Vi sponsras av